23 May 2014
By Margareta Cederfelt
På söndag är det val också i Ukraina, där presidenten ska väljas. Tyvärr riskerar dagen att präglas av konflikten mellan demokrati och tvång, skriver Margareta Cederfelt.
Det är ett oroligt Ukraina som går till val 25 maj under besvärliga omständigheter. Stridigheterna i Ukraina började som bekant när röster höjdes för ett medlemskap i EU. Det kan tyckas som en paradox att länderna i EU går till val för att välja sina företrädare till Europaparlamentet samma dag som Ukraina genomför sitt presidentval. I Sverige och i åtskilliga andra demokratier i EU brukar valdeltagandet till Europaparlamentet vara tämligen lågt, ofta under 50 procent, medan medborgarna i andra länder i vår närhet kämpar för medborgerliga rättigheter som fria, demokratiska och rättvisa val. När det rapporteras om nyhetsutvecklingen i Ukraina blir plötsligt värdet av att fritt få uttrycka sig, som här i Sverige, värdefullt.
Ukrainas politiska historia har den senaste tiden präglats av korruption och auktoritet. Efter att den nu avsatte presidenten Janukovitj beslöt sig för att närma sig Ryssland för ekonomiskt stöd, fick det ukrainska folket nog. Motviljan mot beslutet visade sig i form av att folket startade protester på gator och torg i huvudstaden Kiev, med syftet att Janukovitj skulle avgå från sin presidentpost. Även i andra mindre städer visade människor hur de inte var nöjda med det beslut som hade fattats.
Ukrainas konstitution skall garantera yttrande- och tryckfrihet, några av grundpelarna i en demokrati. Men media i Ukraina pekar på att det finns en motsatt verklighet. Media betraktas som ofri och var till stora delar styrd av myndigheter och politik redan innan de militära oroligheterna började. Enligt ukrainsk lag skall media förhålla sig objektiv till politiken utan att favorisera någon kandidat. Statliga och privata TV-bolag har enligt lagstiftningen skyldighet att medverka till att samtliga presidentkandidater erbjuds sändningstid. Om den mediala bevakningen, inklusive TV, istället väljer att favorisera vissa kandidater framför andra, uppstår ett demokratiskt problem. Speciellt med tanke på att 69 procent av befolkningen får sin nyhetsrapportering genom TV. Bristande mediefrihet är inte till gagn för Ukraina lika lite i dag som tidigare.
Inskränkningen av rätten att uttrycka sig blir dessutom tydlig när journalister blir drabbade av våld. Under år 2013 rapporterades 101 fall av fysiskt våld mot journalister, med anledning av deras arbete – att informera kring nyheter och samhällsutveckling. Valkommissioner blir stormade, bestulna på bland annat röstlängder och annat elektroniskt material som är nödvändigt för att utföra val. Utgången av händelser av sådan art är att arbetet med att registrera personer som är röstberättigade inte längre kan utföras i dessa valkommissioner. I det långa loppet blir det svårare för medborgare att kunna rösta, påverka samhället och i viss mån även känna till viktiga faktorer kring samhällsutvecklingen. Därför blir skiljelinjen mellan Ukraina och det demokratiska EU, som Ukraina strävat efter att tillhöra, än mer tydlig.
Den demokratiska processen i landet hindras i och med att det uppstår en problematik gällande grundläggande mänskliga rättigheter. Det blir dessutom tydligt hur inskränkningar av sådant slag stjälper och skadar ett redan sårbart och blottat Ukraina. Ett land som strävade efter frihet med ett medlemskap i EU, befinner sig nu istället i en blodig konflikt där medborgarna kämpar för att få sina rättigheter bekräftade.
Förhållandena i Ukraina är nog svåra utan restriktiv medie- och yttrandefrihet. Det som skulle ha kunnat vara en dag för frihet och tillförsikt i Ukraina, riskerar nu att bli en dag där skillnaderna mellan demokrati och tvång syns tydligare än någonsin. Det blir även än mer påtagligt varför demokrati inte skall tas för givet. Vi i Sverige blir således påminda om varför det är viktigt att ha rätten att tänka, tycka och tala fritt, en rättighet som är märkbart få förunnat.
Margareta Cederfelt (M) är riksdagsledamot, Stockholm stad.
